Har vi lärt oss hen än?

Jag har klurat en del på det lilla ordet "hen" på sista tiden. Ni vet det där superomtvistade, allt för ofta missförstådda och ack så provokativa pronomenet. Ordet som jag stötte på för första gången omkring 1997 och då tyckte var hyfsat praktiskt om än lite konstigt. Men synnerligen praktiskt i tal om Gud. Sen föll det i glömska för min del, och vaknade till liv för några år sedan. Nu underlättar det mitt språk så gott som dagligen.

Igår låg jag och läste Språkriktighetsboken skriven av Språknämnden, och hittade ett kortare kapitel om genus och pronomen. Boken är från 2005 (även om min upplaga är tryckt 2007) och så här skrev man om hen då:

De bjuder, med andra ord, på en ganska ordentlig sågning av hen. Svenska språket är allt för stabilt för att man ska kunna införa ett sådant nyord. Jag twittrade bilden och fick en fråga om hur mycket hen egentligen används. Är det inte ganska sparsamt egentligen?

Allt är relativt. Jag gick raka spåret till Retriever Research, en databas som samlar tryckta tidningar och vissa tidskrifter i Sverige. Retriever Research är inget vattentätt mått på hur mycket ett ord används, men det ger en hyfsad bild av hur trenden ser ut. Och trenden är positiv:

År 2005: totalt 386 träffar. Först träff nummer 84 syftar på hen, övriga av de första 100 är felstavningar (hen i stället för hem eller där man av sammanhanget förstår att de menat han eller hon) eller särskrivningar/avstavningar (hen-nes, Hen-rik). 

År 2012: totalt 4517 träffar. Av de första 100 träffarna är träff nummer 86 en avstavning (hen-ne), övriga träffar är sådana där hen används som pronomen. 

Intressant är också att antalet hen ökar snabbt i media. Under januari 2012 hittade Retriever 116 hen, under december samma år 574 stycken hen. December tycks vara något av en toppnotering med många årskrönikor som berör ordet, och under 2013 års första månader ligger träffarna på mellan fyra och femhundra per månad. 

Om bara några veckor har jag deadline på mitt bokmanus. Jag har ett tiotal gånger i manuset använt hen, men har ändå känt mig tveksam. Är det kanske för "modigt" att använda detta lilla ord, kanske så modigt att det blir dumdristigt? Efter dagens genomgång känner jag mig trygg i mitt beslut. Hen är ett ord som håller på att ta den plats i svenska språket som Språknämnden för bara åtta år sedan inte trodde det skulle kunna ta. Till vissa stora sorg får jag förmoda, men till min och många andras stora glädje. Välkommen o' du praktiska hen!

/ Thérèse

P.S. Idag är Språkrådet mer positiv till hen och menar att det inte finns några språkliga hinder för att använda ordet, utan att kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna får avgöra om det är lämpligt eller ej. Läs mer här och här.