Bok: Norrsken
Författare: Frida Skybäck
Förlag: Forum
Hur: Storytel
Betyg: 4 av 5
Norrsken beskrivs av förlaget som en historisk kärleksroman. Det hade i vanliga fall fått mig att bläddra vidare. Det är inte min typ av litteratur. Trodde jag i alla fall.
Jag hörde talas om Frida Skybäck tack vare Författarpodden som hon driver tillsammans med Agnes Hellström (har ni inte upptäckt den än så in och lyssna). Eftersom jag gillar podden så mycket så tänkte jag ge boken en chans. Och jag måste säga att jag blev positivt överraskad.
Huvudpersonen Cecilia Stiernfors är äldst av tre systrar. Hon återvänder till barndomshemmet Rosenlund efter en längre tids frånvaro. Med sig har hon en hemlighet, men det är inte tydligt vilka hon delar den med. Föräldrarna vill nu gifta bort henne, men arrangemanget liknar mer en affärsuppgörelse än en kärleksakt.
Frida Skybäck är lärare i historia och språk, och det märks väl i romanen som utspelar sig 1845 till 1846. Inte som att boken är en knastertorr historialektion, nejdå. Men det märks att författaren vet vad hon skriver om. Berättelsens kulisser är trovärdiga, vilket också gör karaktärerna och deras agerande trovärdiga. Flera gånger önskar jag att handlingen ska gå åt ett annat håll, att personerna ska agera annorlunda, men inser också att mina önskningar inte hade passerat i den aktuella miljön. Därför accepterar jag förvecklingarna, trots att jag stundtals knyter näven i fickan av frustration och tackar Gud att jag föddes 1982 och inte i början av 1800-talet.
Möjligen är tempot lite lågt, och den stora hemligheten hade inte behövt dras ut så långt innan dess avslöjande eftersom jag ganska snart kan ana vad den består i. Men det här är en bok jag inte kan lägga ifrån mig. Jag knyter tidigt an till Cecilia och får följa hennes smärtsamma återförening med familjen. Hur systrarna distanserar sig och fnittrar bakom hennes rygg, hur modern ständigt tycks läxa upp henne och hur fadern alls inte talar med henne. Det är så väl skildrat att det nu, när boken är slut, känns som att jag gått miste om en vän. Jag vill ha mer Cecilia. Mer familjen Stiernfors. Därför ser jag med glädje fram emot uppföljaren Polarnatt som väntas till hösten.
/ Thérèse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar